Goldsteins 36 argument och Pinker
Via Steven Pinkers twitter läste jag om 36 Arguments for the Existence of God, en roman av Rebecca Newberger Goldstein som verkar intressant (New York Times). Till boken hör ett appendix (som också är ett appendix till en bok-i-boken) med 36 argument för Guds existens i satslogisk form, och bemötande av dessa argument. Appendixet finns fritt tillgängligt på bokens hemsida, som dock är en förskräcklig Flash-historia – här är en PDF.
Jag roade mig med att konstatera att ett argument för Guds existens (“The Argument from Personal Coincidences”) – att saker inträffar som är så osannolika, och upplevs så meningsfulla, att de bara inte kan bero på slumpen och därmed måste vara arrangerade av en Gud – påminner en del om ett argument som just Steven Pinker framför här:
Det är standardvinjetten som brukar dyka upp när nature-positionen i “nature vs. nurture”-debatten ska presenteras: Historien om två enäggstvillingar som separeras (04:22 i videon ovan) vid födseln och växer upp i separata miljöer, och när de träffar varandra i vuxen ålder visar det sig att de har utvecklat anmärkningsvärt lika intressen. Riskerar inte denna typ av anekdotiska ex post facto-bevis att lida av precis samma typ av confirmation bias som Gudsbeviset? Det kan bara vara Gud = Det kan bara vara genetik.
(Skillnaden är förstås att Pinker även presenterar annan evidens för sin “nature”-position. Jag har inte läst The Blank Slate, men i presentationen ovan tycker jag det låter lite som att han argumenterar mot en halmgubbe (vem menar på allvar att människan är en tabula rasa? – inte ens den gamle Watson gjorde ju det – fast nu kanske jag är psykologocentrisk; Pinker verkar mest prata om hur människan uppfattas i andra sammanhang än psykologin) och sen går lite till överdrift åt andra hållet.)
Hur menar du att tvillinganekdoten är samma som Gudsbeviset? Effekter av “natur” och “fostran” är väl erkända av alla (de flesta?) som tänkbara förklaringar, medans Gud fortfarande är en hypotes? (Därtill finns det väl flera vetenskapliga studier av tvillingar – vilket höjer dessa över “anekdoter”?)
Jag har läst Det oskrivna bladet – mycket intressant, fast i svensk version horribelt typsatt, nästintill oläsbar (jag vet inte om texten är för liten eller raderna för långa, men man blir helt slut i huvudet av att läsa den… den är ofantligt lång också). Det var några år sedan, men jag har för mig att han visar på att “blank slate” tänkande har haft effekter på samhället (mest i USA?, vet ej) som kvarlever (även om ingen idag påstår att vi är dessa oskrivna blad).
[ett i all hastighet nedskrivet svar...]
Jo alltså, det var det jag menade med “Skillnaden är förstås…”-parentesen. Likheterna är ytliga, men finns ändå där: effekten av berättelsen är att åhöraren tänker “woow, det kan inte vara en tillfällighet utan måste bero på [mekanism]!” I fallet tvillingar-som-separeras-vid-födseln ignorerar man också samspelet mellan gener och miljö. Enäggstvillingar som enligt en kultur (för om jag inte minns fel så brukar tvillingarna i de här exemplena ändå växa upp i någotsånär samma kultur, typ USA) ser ut som datanördar behandlas som blivande datanördar, etc. Det stora feltänket är väl då kanske att tänka sig “arv” och “miljö” som dikotoma, “beror det på arv ellermiljö?”.
Det är kanske jag som halmgubbiserar Pinker, har som sagt inte läst utan bara sett TED-presentationen ovan. Men jo, du har nog rätt i att han snarare pekar på hur blank slate-tänk påverkar samhälle och postmoderna teoribildningar (fast hans kritik av Judith Butler var ganska löjlig, typ: “titta, många krångliga ord”. fast jag ska väl inte kritisera allt för mycket utifrån en kort föreläsning som är tänkt att vara rolig och engagerande.) .
Det han säger om föräldraskap, som han säger var ett av två områden han fick särskilt mycket kritik för, är ju heller inte särskilt kontroversiellt utifrån psykologisk syn.