Gå till innehåll
2011-01-27

Utsläppsrätter

Att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären till nivåer som ej innebär drastiska klimatförändringar är en av vår tids största utmaningar. Det som krävs för att nå det mål på max två graders uppvärmning över förindustriell nivå, som nu finns fastslaget internationellt i och med Cancúnöverenskommelsen, uttrycks enklast: Vi måste sluta använda fossila bränslen. Kolet, som utgör den största reserven, måste lämnas i marken oanvänt.

Detta vet vi om. Åtminstone är de flesta medvetna om att utsläppen av CO2 måste ner. Denna kunskap har vi haft länge. Trots det går utvecklingen i diametralt motsatt riktning. Inte bara ökar koldioxidhalten i atmosfären, den ökar allt snabbare. Det verkar helt enkelt som att blotta kunskapen om förhöjda havsnivåer, bortsmältande glaciärer och farliga värmeböljor inte i sig utgör tillräcklig motivation för förändring. Ja, visst behövs ökad kunskap, inte minst i den amerikanska kongressen, men sen? Uppmaningar till individer att ta cykeln i stället för bilen ibland kommer inte att räcka långt.

Det är därför en global politik för att begränsa koldioxidutsläpp behövs. Det innebär vanligen  ekonomiska styrmedel. Själva tanken är att miljö- och klimatvänlighet – att ta hand om våra gemensamma resurser – inte är sitt eget incitament, utan att något behöver tillföras. Det ska löna sig att rädda klimatet, helt enkelt. Två av de vanligast föreslagna modellerna för detta är koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter.

Koldioxidskatt finns idag på nationell nivå, men den senare modellen, på engelska ofta kallat ”cap and trade”, är det som ligger närmast politisk verklighet på internationell nivå. Inom EU existerar sedan 2005 ett system för handel med utsläppsrätter, med bas i Kyotoprotokollet. Dessa täcker utsläpp inom engergiintensiva industrier och energianläggningar.

I den innevarande handelsperioden för utsläppsrätter (2008 – 2012) ser Sverige ut att få ett betydande överskott. Ungefär åtta miljarder är de överblivna utsläppsrätterna värda, och Anders Borg har meddelat att regeringen överväger försäljning. Mot detta protesterar nu svensk miljörörelse och andra.  I Veckans Affärer skriver Gunnar Lindstedt att svenska folkets klimatansträngningar då vore förgäves. Föreningen Klimataktion har startat en namninsamling mot försäljningen med samma argument, tidningen Effekt instämmer.  Även Expressens ledarsida (missa inte den fantastiska illustrationen med Anders Borg på molnliknande isflak) instämmer i Lindstedts analys:

Det vore helt förkastligt att sälja utsläppsrätterna. Vi skulle inte bara bidra till större utsläpp utomlands; den gröna viljan i Sverige skulle kunna undergrävas. Varför ska en moderat ställa stadsjeepen och cykla om tröstpriset är polsk skorstensrök? Varför ska en vänsterpartist tjacka elbil om inkomsterna av sparade utsläppsrätter kan gå rakt in i en förhatlig, borgarstyrd statsbudget?

Det är lite märkligt att ställa försäljning av utsläppsrätter mot att ta cykeln i stället för bilen, då de utsläpp som generas av privatbilism inte omfattas av utsläppsrätterna. Men det är en mindre viktig kommentar. Det mer intressanta är argumentet att försäljningen  i stället för att – som tanken är – fungera som ett ekonomiskt incitament drar undan benen för ett moraliskt incitament. Och det kan ju låta rimligt – vi drar väl ned på utsläppen för klimatets skull, inte för att tjäna pengar? Men om dessa moraliska incitament vore så starka behövdes ju inga styrsystem överhuvudtaget.

Det finns befogad kritik mot utsläppsrättshandeln. Om man anser att ett sådant system i grunden är ineffektivt, och bara ett sätt för spekulanter att sko sig så är det rimligt att protestera mot systemet med krav på annullering. Det är ett synsätt jag kan förstå och sympatisera med. Om man däremot menar att uppsläppsrättshandel kan fungera, men är dåligt implementerat i detta system, så håller inte kritiken av regeringens försäljning – det argument man använder är ju tillämpligt på all form av utsläppshandel. (Ja, även de personliga utsläppskvoter som exempelvis tidningen Effekt förespråkar – eller är tanken att klimatsmarta individer som väljer att ta ut sin utsläppsranson i pengar ska skämmas för detta?).

Jag förstår att problemet med försäljning inte anses vara att man tjänar på att  dra ner på utsläppen, utan att man möjliggör för andra länder att släppa ut. Men missar man inte den större bilden då? Den totala mängden utsläpp begränsas ju av den totalt tillgängliga mängden utsläppsrätter – cap. Denna måste givetvis successivt sänkas,  vilket görs möjligt genom att länder som inte utnyttjar sina utsläppsrätter vinner ekonomiskt – trade. (När man läser en del kritiker av försäljningen så verkar det som att de tror, eller önskar, att systemet endast kallades ”cap” – se vänsterpartisterna Jonas Sjöstedt och Jens Holm som beskriver försäljning av utsläppsrätter som ett ”kryphål” i Kyotoavtalet.)

Så är det tänkt att fungera. Men gör det verkligen det? EU:s klimatkommisionnär Connie Hedegaard verkar mena det, baserat på att systemet omsätter mycket pengar. Hmm, säger jag.

Jag är nog ändå rätt tveksam. Så vad vill jag egentligen med det här blogginlägget? Jag skulle vilja att de som ogillar försäljningen av utsläppsrätterna i sin kritik gjorde det tydligt vad den handlar om – just denna försäljning, eller systemet som helhet? Alla liknande system eller just EU ETS? Vad vill vi ha för system i stället? Ska vi diskutera det optimala systemet eller försöka jobba för att det som är mest politiskt realistiskt fungerar som det ska? Jag vet alltså inte. Jag bloggar bara lite.

Slutligen vill jag också rekommendera Dagens Arenas granskning av Alliansens miljö- och klimatpolitik, som också ansluter sig till kritiken mot utsläppsrätter. Denna debattartikel av ovan nämnda Jens Holm är också bra och svarar på några av mina frågor ovan.

4 kommentarer
2010-06-23

Bättre minne under gång

En av de trevligaste examinationsformerna jag har varit med om var ”promenadtentan” på en kurs i organisationspsykologi – muntlig tentamen under promenad med den pigga kursledaren Annika Lantz, som  mötte upp studenter på olika platser i Uppsala vid olika tidpunkter. Om man ville kunde man dock få examineras på ett mer traditionellt vis. Jag funderar på promenadtentan kan ha varit ett fördelaktigt val, om man ser till denna studie som BPS Research Digest rapporterar om:

The headline finding was that the working memory performance of both age groups improved when walking at their chosen speed compared with when sitting or walking at a fixed speed set by the researchers. This was especially the case for more difficult versions of the working memory task, and was more pronounced among the children than the adults. So, this would appear to be clear case of mental performance actually being superior in a dual-task situation.

Studien visar alltså på förbättrat arbetsminne under promenad, den säger inget om hur långtidsminnet påverkas, men då tentafrågorna innehöll ett visst mått av problemlösning skulle detta sannolikt påverka. Det verkar tveksamt dock om detta result verkligen handlar om ”mental performance actually being superior in a dual-task situation”, eller om det är mer som kommentatören Tony skriver:

This seems just silly to me. We are experts at walking, thus the attentional demands of walking are minuscule. It’s hardly dual-tasking. It seems like this benefit could be due almost solely to increased blood-flow to the brain via physical activity.

Kommentera
2010-06-14

Goldsteins 36 argument och Pinker

Via Steven Pinkers twitter läste jag om 36 Arguments for the Existence of God, en roman av Rebecca Newberger Goldstein som verkar intressant (New York Times). Till boken hör ett appendix (som också är ett appendix till en bok-i-boken) med 36 argument för Guds existens i satslogisk form, och bemötande av dessa argument. Appendixet finns fritt tillgängligt på bokens hemsida, som dock är en förskräcklig Flash-historia – här är en PDF.

Jag roade mig med att konstatera att ett argument för Guds existens (”The Argument from Personal Coincidences”) – att saker inträffar som är så osannolika, och upplevs så meningsfulla, att de bara inte kan bero på slumpen och därmed måste vara arrangerade av en Gud – påminner en del om ett argument som just Steven Pinker framför här:

Det är standardvinjetten som brukar dyka upp när nature-positionen i ”nature vs. nurture”-debatten ska presenteras: Historien om två enäggstvillingar som separeras (04:22 i videon ovan) vid födseln och växer upp i separata miljöer, och när de träffar varandra i vuxen ålder visar det sig att de har utvecklat anmärkningsvärt lika intressen.  Riskerar inte denna typ av anekdotiska ex post facto-bevis att lida av precis samma typ  av confirmation bias som Gudsbeviset? Det kan bara vara Gud = Det kan bara vara genetik.

(Skillnaden är förstås att Pinker även presenterar annan evidens för sin ”nature”-position. Jag har inte läst The Blank Slate, men i presentationen ovan tycker jag det låter lite som att han argumenterar mot en halmgubbe (vem menar på allvar att människan är en tabula rasa?  – inte ens den gamle Watson gjorde ju det – fast nu kanske jag är psykologocentrisk; Pinker verkar mest prata om hur människan uppfattas i andra sammanhang än psykologin) och sen går lite till överdrift åt andra hållet.)

2 kommentarer
2010-05-15

Centergalningar

En liten samling personer som gillar centrerad text.

Gärna omotiverade kursiveringar och diverse andra typografiska märkligheter också.

 

 

World Peace Foundation – Ove Svidén

(<center>-partisten)

Hylozoiska Studier – Lars Adelskogh

JIHAD I MALMÖ

Timecube

Kommentera
2010-03-01

Klimatfail i media

This is a work in progress. Tanken är att lista opinions- och nyhetsartiklar i svensk media på klimatområdet, och peka ut felaktiga eller dåliga argument, samt uppdatera listan kontinuerligt. (Oavsett om felen är på ”alarmist” eller ”skeptiker”-sidan, men det är förstås mycket enklare att hitta exempel från den senare.) Huvudsakligen tänkte jag fokusera på ”beställt” material, men ev. även insändare. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet. Hittills har jag börjat med att scanna av Anders Emretssons blogg, det är därför de flesta bemötanden än så länge kommer därifrån.

Mars 2010

Februari 2010

Januari 2010

2009

2008

Kommentera
2010-03-01

Ny blogg

Välkommen.

Kommentera
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.